Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
kappan på den bruna hästen. Det I sen, torde vara
bättre än hvad jag kan förtälja, talade jag än om
hans förtjänster dagen lång.»
Prinsessan Ingeborg såg nt genom fönstret. Inne
på borggården stego nu männen af sina hästar. Det
var ett lysande följe med dyrbara dräkter, söm made
i guld och silfver, och med vapen, som glimmade i
solen. Mannen i gröna kappan var ståtlig, som
konung Waldemar knappast kunde hafva varit det mera
i sin ungdom. Hans hjälm glänste i silfver på en
botten af grå niello, och på hans sköld syntes
Folkungarnes vapenmärke^, ett springande lejon öfver tre
balkar, längre fram i tiden Götalands vapen, då de tre
balkarna tyddes såsom tre strömm^ar. Kappan
sammanhölls öfver bröstet af ett dyrbart spänne, hvaruti
stenar gnistrade. Men när han lyfte ögonen och såg
upp mot fönstret och då mötte fröken Ingeborgs väna
anlete, då glänste hans ögon klarare än de gnistrande
stenarne. Och fröken Ingeborg sänkte rodnande sina
ögon och drog sig ifrån fönstret.
Hon svarade icke på biskopens fråga: »Nå, hvad
sägen I nu, fröken Ingeborg?»
Men biskop Laurentius läste svaret i hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
