Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
hans folk, när de draga mot JänajÖ, hvarest Knut den
långe ännu dväljes. Unge herr Gudmar kommer från
andra sidan med sina män. Det vore meningen att
fånga Knut i en fälla. Icke kan jag låta folket
draga bort utan anförare. Björn är sårad i högra
handen och kan blott med svårighet föra svärdet med
vänster hand. I min ungdom var jag bättre
idrottsman, jag förde svärdet lika godt med båda händer,
Men det är sant, det är andra tider nu. Man menar,
att bonden icke behöfver svärd, utan blott spade och
årder. — Ja, nu talar jag alldeles som en sladdrande
käring och skryter af forna färdigheter. I kunnen le
åt mig, fru Holmfrid.»
»Nej, jag ler icke,» sade Holmfrid bekymrad,
»jag är tvärt om mycket oglad, att du går ut i
striden.»
»Jag är oglad själf,» sade Sigurd, »ty jag älskar
icke kamp, men nu är ingen tid att töfva. Det som
skall ske, må ske.»
Holmfrid ansade ännu en gång såret och lade
salva på det.
»En slik skråma,» sade han föraktligt, »kallen I
sår. Icke kan det hindra mig.»
Sigurd var mycket glad hela dagen och talade
med Holmfrid och Björn. Han bad sedan Gudrid
komma in med sina barn. Den lille Sigurd satt länge
vid hans sida på bädden, och Tord, den yngste,
jollrade också mot farfadern.
Då Gudrid sedan skulle föra dem till sängs, drog
han fram en nyckel under sin hufvudkudde och böd^
att man skulle öppna hans dyrgripskista. Han gaf åt
barnen hvar sin bägare af silfver och åt Gudrid ett
ännespann. »Du har just icke så många gripar,
Gud-rid,» sade han vänligt, »och Herdis och Helga äga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
