Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörbergs Lefwerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra färgorna fasta med, det hade jag aldrig hört
talas om, mindre trodde jag af målare mina färgor
wara kända. De bestodo allenast af en röd färg,
Brunrot kallad, bränd lera, krita och kol. Härmed
gjorde jag ändock temliga framsteg; ty jag råkade,
händelsewis, att bruka dessa torra färgor på
samma sätt, som wåra berömde Pastellmålare bruka
sina färgkritor. På nyhyflade bräden och på
trädwäggar låto dessa färgor praktisera sig bäst, samt
på gråpapper; men detta kunde jag sällan få. Då
jag någon gång fick skrifpapper, att rita på med
penna, så tjente safter af åtskilliga slags bär mig
till färgor, att illuminera mina teckningar med.
Mycken tid, som jag bordt anwända som wallgosse
i skogen, anwände jag på rit-griller. Wisst tycks i
skogarna ej finnas medel dertill för tomma händer,
men lusten hittar alltid något till sitt ändamål.
Furubark tjente mig till rödkrita, och kol, tagna på
swedjeland, gagnade mig till swart; dermed kunde
jag teckna rediga streck nog på tjenliga berghällar.
Jag blef ett åtlöje för Grannarnes wallbarn, ty jag
förstod intet bättre, än gå baklänges, med blurande
ögon och hufwudet på sned, att beskåda mitt werk.
Swampar, tagna på gamla bokestubbar, war ett
förträffligt ämne i skogen att teckna på, ty deras
undre sida har en hwitaktig färg, och då swampen är
frisk, kan man med en fin spets, af en liten qwist
eller af furubarr, med lätthet teckna hwad man
behagar på den hwita sidan; ty blott spetsen rörer
ytan på swampen, blifwa derefter mörkbruna streck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
