Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Nugna finna någon som ville åtaga
sig hennes försvar? hennes anklagare
voro hennes Söner, hennes Domare
Konungen. Redan, var den utsatta
tiden förfluten, fruktlösa önskningar,
fåfänga böner, men ingen beskyddare
visade sig. Bålet är rest, timman slår,
Vagten går att föra den olyckliga ur
Fängelset, kedjorne skramla, hon
nalkas; försänkt i en stum förtviflan ser
hon ej de rysfulla tillredelserne,
känner ej dödstrucktan, qvalet att vara
den olycksaligaste bland mödrar
undertrycker all annan känsla i hennes
själ. En djup tystnad räder ibland
det församlade folcket, bödlarne fatta
i den känslolésa, lågorne uppflamma
för att emottaga sitt rof. Sel då
framstörtar igenom den häpne
menigheten, en ung man af öfverjordiskt
utseende; ”Hall! ropar han,, jag är
säker om Drottningens oskuld, jag vill
försvara hennes dygd, eller dö med
henne, hit med hennes nedrige
anklagare!” Nu drar; hani det blixtrande
Svärdet skjuter upp Hjelmhatten och de
förvånade äskådarne igenkänner den
Adle Don Ramir, Konungens naturli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
