Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan till sin trolofvade.
Hafvets seglare lik, som länge med stormarna kämpat,
men af en vänlig hamn skådar omsider en skymt,
Så jag nalkas dig nu, att lugnt vid ditt älskande hjerta
söka och finna den hamn, som jag så ofta mig drömt.
Tror du, att flickan ej vet, hvad hon vill, när ensam hon sitter
drömmande, stilla och stum, tröttad af mödornas tyngd?
Varsamt gläntar på kärlekens dörr då vakande hjertat,
suckar och krossar väl ock stundom en smygande tår,
Frågar, om fältet är fritt och bigtar för skymmande natten
allt hvad det önskat och njöt, allt hvad det hoppats och led.
O, om du visste, hur då det förråder sin hemliga längtan,
längtan att älskas, men ock älska och älskas igen!
Kärleken steg från himmelen ned i människohjertat,
fräter som elden hos en, brinner som sällhet hos två,
Kom då, min älskade, kom! Det hjerta, som tärdes af elden,
se, det är ditt! O, kom, vårda det troget och ömt!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
