Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett förtroende, som stegrade mitt intresse. Jag fann,
att i denna unga själ låg en viss rikedom, som rätt utvecklad
kunde leda till något af mer än vanligt värde.
o At det sköna tycktes hennes egentliga håg ligga. Der
låg någonting artistiskt i hennes natur, som ock syntes
sammansatt af stridiga egenskaper. Jag visste derför ej
alltid, huru jag skulle uppfatta henne, och små stridigheter
uppstodo, som tidtals aflägsnade mig från henne.
Men hon sysselsatte ändå alltjämt mina tankar och min
inbillning, och jag återkom. Jag kände ett stegradt behof
att lära rätt känna henne, att lösa gåtan af hennes väsende.
Så växte under strid och frid den ömsesidiga bekantskapen
och förtroendet, och slutligen erfor jag, att hon så sammansmält
med hela mitt väsende, att hon var derifrån
oskiljaktig. Hon hlef min vän och jag hennes. Hennes
framgång och lycka i lifvet blef min käraste tanke. På
mig verkade hon synnerligen välgörande, ty jag har alltid
känt det lifligaste behof att lefva, ej blott för något,
utan äfven för någon. — —
(Efter en stunds tyst begrundning):
Griper jag till pennan, för att skrifva till henne, så
strömma tankarne i ymnighet, som floden ur sin källa,
och fantasiens färgspel blir rikare än annars. Hon är den
enda, som så sätter alla mina själskrafter i rörelse, den
enda, till hvilken jag känner behof att skrifva, och hon
synes förstå mig så väl, äfven när hon ej öppet förråder
det. Hon har nämligen en viss benägenhet att dölja något
inom sig. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
