Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blåa dagar följde på blåa dagar, lika klar steg
solen upp ur hafvet, lika klar sänkte den sig
bortom de fjärran öarna, ständigt kretsade måsarna
under den blåa himmelen, ständigt sjöngo vågorna
kring de blåa stränderna.
Vid den yttersta ön fanns en grotta; under
vattenytan gick den genom en trång öppning in i
klippan och vidgade sig så till ett hvalf, hvars
brutna väggar skiftade i drömlik dager. Där hvilade
de ofta under middagshettan, ty där var vattnet
alltid svalt och stilla och intet ljud störde
tystnaden.
En dag stannade de där längre än vanligt, ty
morgonen hade varit tung och tryckande, solen
hade bränt med en olycksbådande glöd, vågorna
hade suckat och klagat och måsarna hade skriat
till oväder. Öfver hafvet stod en svart
molnvägg, vinden kastade af och an, liksom sökande
sin kosa; slutligen dog den alldeles bort och luften
lade sig i maktlös stillhet ned på det blanka
vattnet. Till och med i grottans inre var stillheten
tryckande, och en tung sömn sänkte sig öfver
deras domnade lemmar. De sofvo länge, jäktade
af oroliga drömmar, som dock icke förmådde
väcka dem till medvetande. Då de slutligen vak-
8. — T. Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
