Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 365-366 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - III. - 831. Huru förhålla sig de olika metallernas ledningsmotstånd till hvarandra? - 832. Hvad förstås med en »ampere»? - 833. Hvad säger Ohmska lagen? - 834. Huru uppmätes strömstyrkan? - 835. Hvad är en voltameter?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svafvelsyra förändrade dock motståndet till
15 millioner ohm. Vätskornas motstånd är
således oerhördt i jämförelse med metallernas, och
det vore nästan omöjligt att få fram någon
elektricitet genom dem, om ej ledningsbanan
i stället hade stor genomskärningsarea och
liten längd. Så är ju förhållandet i alla
galvaniska element.

832. Hvad förstås med en »ampere»?

Dermed förstås måttet för strömstyrkan.
En ampere är styrkan hos den ström, som
alstras af en elektromotorisk kraft af 1 volt,
då hela motståndet är 1 ohm.

833. Hvad säger Ohmska lagen?

Denna vigtiga lag angifver sambandet
mellan elektromotoriska kraften, strömstyrkan
och motståndet.

Lagen lyder: strömstyrkan är lika med
elektromotoriska kraften, dividerad med motståndet.

834. Huru uppmätes strömstyrkan?

Den elektriska strömmens styrka bedömes
af dess verkningar. Hufvudsakligast är det
två af strömmens verkningar som dervid
användas: de kemiska och de magnetiska.

Leder man en galvanisk ström medels
platinableck genom vatten, hvari hälts några
droppar svafvelsyra, för att göra vattnet
ledande för elektriciteten, får man se, huru en
mängd små gasblåsor bilda sig på de båda
platinablecken och uppstiga till ytan.
Uppsamlas dessa på sätt, som här nedan skall
beskrifvas, befinnas de vara syre och väte
eller vattnets beståndsdelar. Hvarje
molekyl vatten består af två atomer väte och
en atom syre. En blandning af syre och
väte i denna proportion kallas knallgas. Ju
starkare strömmen är, ju mer knallgas
utvecklas på en bestämd tid t. ex. 1 minut.
Man får derigenom ett mått på strömstyrkan.

Fig. 203. Oersteds experiment.

Den elektriska strömmens magnetiska
inverkan upptäcktes 1820 af Oersted. Han
spände en koppartråd öfver en i
horisontalplanet rörlig magnetnål, så att tråden löpte
långs nålen d. v. s. i norr och söder (se fig.
203). Då en elektrisk ström genomgick
tråden, vek nålen åt sidan och förblef i denna
ställning, så länge strömmen varade, på det
sättet, att, om strömmen gick från norr till
söder, afvek nålens nordända åt öster, gick
strömmen från söder till norr, afvek nålen,
mot vester. Utslagets storlek var beroende
på strömmens styrka; ju starkare strömmen
var, ju mer afvek nålen. Uti magnetnålens
afvikning har man således ännu ett mått på
strömstyrkan.

835. Hvad är en voltameter?

Fig. 204. Voltameter.

Ett instrument för bestämmande af den
elektriska strömmens styrka genom
uppmätande af den på en viss tid utvecklade
knallgasmängden (se föreg. sty.). I bottnen på
en glasbägare äro insmälta två metalltrådar,
vid hvilka äro fastlödda två platinableck, som
stå rätt upp i kärlet. Kärlet fylles med surt
vatten, och den elektriska strömmen får gå
mellan de båda platinablecken. Öfver dessa
stå två graderade och med rent vatten fyllda rör
(se fig. 204). De vid vattnets sönderdelning
uppkommande gaserna utvecklas, som vi nämt,
endast vid de båda platinablecken, syre vid
det ena blecket och väte vid det andra, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>