- Project Runeberg -  Mörker och ljus /
8

(1891) [MARC] [MARC] Author: Inez Wigert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vi skola sätta in hästen, Karl», säger den gamle,
»gå du upp till Anna och trösta henne, det har händt
en stor olyeka.»

»Med Johannes?» säger Karl och ser frågande på
den gamle mannen.

»Ja.»

»Död?»

»Ja.»

Och utan ett ord vidare lemnar han tömmarna och
går upp mot sin stuga.

»Guds fred», säger han, då han går förbi löjtnantens
hustru, som med stora tårar i sina ögon väntar därutanföre
med sin son.

»Guds fred själf, Karl», svarar hon och räcker honom
handen, som hanhårdttrycker. Därefter går han in i sin stuga.

Hustrun vänder sig ej ens om. Han går fram till
henne, lägger ena handen på hennes axel och fattar med
den andra hennes hand.

»Nu ä’ vi två ensamma, Anna», sade han.

»Ja, så visst ä’ vi det, Karl.»

»Hur gick det till?»

»Jag vet inte, det syns ingenting mer än ett helt
litet hål genom skjortan.»

Karl gick fram och undersökte närmare den döde.

»Den har träffat midt i hjärtat», sade han.

»Hvilken?»

»Hans lilla knif, förstår jag, slidknifven, som jag
hittade på vägen sist jag var i sta’n.»

»Tror du att den lille . . .»

»Kunde döda honom, ja, när den träffat hjärtat så.
Men hur har detta gått till?»

»Jag vet ingenting, men hjälp mig du att få af
honom kläderna och sköta om honom litet.»

Föräldrarne hjälptes åt, modern tvättade för sista
gången sitt barns ansikte och händer, och snart låg han
hvit och fin midt i kammaren, på det sofflock, där hans
namnsdagskrans nyss stått och svalnat. När denna plikt
var uppfylld, gingo de ut till de utanför väntande.

Löjtnantens fru gick emot Anna och slöt henne i
sin famn.

»Stackars Anna!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ibmorkljus/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free