- Project Runeberg -  Vinddrifne /
23

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några dagar senare:

”Jaså, Toto skaffade sig permission och för in
till köpingen för att träffa sin Eva, som han tog för
afgjordt ej skulle lämna trakten utan ett farväl. Men
ingen Eva kom, permissionen löpte till ända, och löjt-
nanten måste vända åter till lägret.

Ja, du, jag ändrade mig. Nu stannar jag. Jag
ämnar protegera Isa Hornklou — gifta bort henne,
om så står till. Men oroa inte kamraterne med detta
ännu, jag har i alla fall inte mina tankar på någon
af dem; ingen af dem är förmögen nog, fruktar jag,
för en så utfattig flicka och med påhänget af svär-
föräldrarne, utom öfversten, förstås, men det kommer
aldrig i fråga, att jag skulle släppa mitt Pflegekind
i den gamle ärkenarrens händer. Jag vill se min
gudinna infattad i en ram som anstår henne. Efter
vår återkomst i höst från Spanien bjuder jag henne
till mig — hennes gudomliga ögon göra nog resten.

Du får snart se, jag tager henne med på mitt
första besök i lägret. Förbered kamvaterne — någon
förälskelse vill jag absolut inte veta af. Nå, de känna
ju till familjen och lära nog taga sig i akt. Man
kan ju lita på ungdomen i dessa fall nu för tiden,
och jag förmodar detta har sim grund i en rent fy-
sisk orsak — jag menar, det alltjämt ökade krafvet
på skarpt tänkande och vetande utvecklar hjärnan
alltmer hos hvarje ny generation, och naturligtvis
måste jämnyikten organen emellan härigenom rubbas,
något af dem måste uppoffras. Låtom oss antaga;
att detta till en början är hjärtat, som måste släppa
till af sin kraft åt den glupande hjärnan, och låtom
oss hoppas, att det slutar här, innan vi endast äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free