Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, den är ovanlig. Är inte den häringa blåm-
man söt?”
Hon fingrade nästan ömt på en kvist gula penseér,
som sutto midt i en klunga bruna plymer.
”Jag tycker inte om blommor på vinterhattar,
Och så opraktisk denna hatt är för dig, som måste
vara ute i alla väder”, sade Isa, hvars smak och toa-
lettinstinkter hunnit utvecklas i otrolig mån under
den korta förlofningstiden och i den bepröfvade
gamle fruntimmerskarlens hägn.
”Det kan du ha rätt i”, medgaf Xenia med en
skugga öfver sitt nyss så belåtna, rödfnasiga ansikte.
Men det klarnade snart igen. ”Nå, då sätter jag mi
blämma här, så har ja’ i alla fall nöje af ’na.”
Och hon slet blomman ur hatten och flyttade
den med klumpiga fingrar till en liten vas på byrån.
Så blossade hon tyst på cigarren en stund och lät
Isa ensam försöka få ett samtal i gång, men sedan
utbrast hon plötsligt i ett af sina häftiga flatskratt,
som alltid syntes så omotiverade.
”Hur mår fröken Sofi?”
”Alltid bra, tror jag.”
”Ha, ha, ha! Di kallar ’na för Bathseba.”
Isas oskyldiga blick utvisade, att hon ingenting
begrep.
”Och dig för Abisag. Det är nu inom vissa kret-
sar en formlig sport att hitta på kvicka öknamn.
Abisag fin de siècle.”
Isa hade sprungit upp, öfverväldigad af sin harm
och afsky. Hon var nära att brista i gråt, men lyc-
kades beherrska sig.
”Det är gement”, stammade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
