Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämna rikligare tillflöde måndagsmorgonen igen. Nå-
got i kärleken måste i detta sistnämda fall gå förloradt
— mystiken, urglädjen eller omedelbarhetens skärhet
— jag vet ej hvad, Nej, den måste kunna lita på sina
okända källor och tillflöden, och voro dessa ej till-
fylles — nå, må den då sina ut. Det var dess öde
men dess korta poesi var dock skönare än en lång-
varigare, fabriksmässigt tillverkad tillvaro.”
”Brr — allraminst skulle jag tilltrött dig dessa
åsikter! Du, systematikern själf.”
”Ja, ser du, bror, det är visst så, att hos lite hvar
finnes alltid något, som skiljer sig från det öfriga i
hans natur”, svarade Örner tungt. ”Det måste väl
så vara för jämnviktens skull,”
”Brr —!”
”Det är sannt, jag håller strängt på klarhet,
korrekthet och system — i alla fall utom i detta.
Kärleken begåfvar så rikt, att man får förlåta den
om den visar sig retlig och ömtålig och icke lider band
eller gränser, icke hänsyn, icke småaktig under-
sökning, om den är värd de offer, den stundom i en
eller annan form kräfver, Jag vill icke tro, att den
är en lättfärdig slinka, som måste hållas i styr med
tygel, eller som icke är mer att lita på än att man
först måste göra kontrakt med henne, innan man
följer henne. Nej, man gifve sig i dess våld såsom
i armarna på en barmhärtig gudomlighet.”
De hade stannat alla tre vid en smal passage,
där en hänggran spärrade vägen för dem med sina
tungt nedhängande grenar. De voro nu icke långt
ifrån paviljongen; då Böhme släppte Isas arm för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
