Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ingen som tviflade på att här bakom dolde
sig en omutlig rättrådighet, ett skarpt hufvud och
en vidtgående vänfasthet. Endast erfarnare kvinnor
förhöllo sig kyliga emot honom, men de delade sig
i två läger — ett som affärdade honom såsom torr
och grund, medan det andra instinktmässigt bakom
hans reserverade yttre anade en huttlande själfvisk-
het och ett passioneradt temperament.
Dessa senare närmade sig mest sanningen. Han
hade dyrkat och plågat sin första fru — en ung,
svärmisk läserska — och den nuvarande unga fäst-
mön älskade han med en lidelsefullhet, som icke
tålde, att något, ej ens sonens magra lilla skepnad,
kom emellan henne och honom. Ingen visste dock
om denna svartsjuka — han medgaf den ej ens in-
för sig själf. I hans vanliga umgängeskrets höll
man till och med för troligt, att räntmästaren stod i
begrepp gifta om sig mest för gossens skull, men
äfven för att få ett praktiskt husförestyre.
”Skynda dig, min pys”, ropade han med an-
strängd vänlighet mot den sig närmande jungfrun
och gossen. ”Mamma Marit väntar, och komma vi
försent till middagen, få vi bannor.”
Lille-Svens ansikte lyste upp af glädje. Han
hade under hela gudstjänsten setat i dödlig ångest
att komma försent hem — det hade händt en gång
förut, så att hans pappa redan farit, innan den söl-
färdiga Hanna hunnit hem med honom. Hemligen
hade han bedt sin favorit, den Helige Ande, nådigt
bevara sig för en sådan olycka i dag igen.
Han sträfvade att lyda uppmaningen och klättra
upp i vagnen, men kunde icke komma loss ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
