Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Än sedan!”
Han endast fortfor att småle och utan att taga
sina blickar ifrån henne, där hon stod så mjuk och
älsklig mot den omgifvande skogen med sina tunga
skrofliga konturer. Det var som om alla linnéorna
därinne lånat färg åt hennes dräkt, men endast sol-
guden själf kunde la mejslat hennes anlete, uppfylld
af sina minnen från södern, men beherrskad af nor-
disk klarhet.
”Åh, jag törs icke gå med. Och se icke på mig
så — åh, pastorn har så farliga ögon.”
Han lutade sig ned och tog upp kappan, riste dam-
met af den och svepte den åter om hennes skuldror.
”Min drottning, jag vill bära dig.”
Åter famnade hans armar henne, för att föra
henne med sig, och ånyo kufvad lät hon det ske.
En känsla af lycksalighet betog henne minnet af
allt annat, medan brokiga bilder ur hennes roman-
och operavärld tågade förbi hennes hågkomst.
”Wotan kysste gudomen ifrån Brunhilda — nu
kysser jag oskulden ifrån dig”, hviskade han.
Och hon lät det med jubel ske, ty nu var hon
endast en älskande kvinna, glömsk af allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
