Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta motsatte han sig energiskt. Han hade icke
vants att i henne se ”gamla mamma”, som han små-
ningom smält så ihop med, att endast ett smärtsamt
hugg af liemannen kunde skilja dem åt.
Hemmets härd med sin frid och stilla glädje,
som hon med sitt köns pånyttvaknade instinkter
åtrådde, fanns icke till för honom utanför hans egna
rum. För barnens skull och för bibehållandet af
ett anständigt yttre sken fann han sig i att vistas
under samma tak med henne — det var allt. Hon
hade fått besked — hon borde gå nu, men likväl
dröjde hon, fasande för sin boudoars tomma öds-
lighet.
”Kvitt —” sade han då och slog afgörande ut
med handen.
Nu reste hon sig upp.
”Din egoism skilde oss åt ifrån början — nu
sätter den kronan på verket.”
Med dessa ord och högburet hufvud skred hon
ut ur rummet. Men ute i korridoren måste hon
stanna och luta sig mot väggen, utmattad af kropps-
och själsansträngning. Allt var förloradt — öde och
glädjelös låg ålderdomen framför henne.
Dörren till de unga flickornas rum stod öppen
och släppte ut ljudet från deras ungdomliga röster.
Föräldrarne tyckte icke om att de bragte in den
unga våren till dem — nåväl, då fingo de själfva
hålla till godo med honom och taga emot den lilla
frusna stackarn på ömmaste vis. Där stod Märta
på en stege och lindade spröda solrefvar kring mor-
moderns porträtt på väggen — den rara gamla gum-
man, hos hvilken de de senaste åren regelbundet till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
