- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
92

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kast med språket - I. Av Svante Malmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tränga in i språkets byggnad och behandla det rent
vetenskapligt äro att lyckönska, och dessa äro de som
utföra de stora språkarbetena och understundom bli
kända namn i den vetenskapliga världen.

Målet borde vara att erövra de inföddas eget diplom
»Han (hon) talar som vi». Men inte alla nå dit. Därtill
fordras ett fint öra för språket och en viss
härmnings-förmåga, när det gäller gester och tonfall.

Mitt första kast med språket hade jag för snart 20 år
sedan. Vi hade stigit i land i Matadi och vistades på
det minnesrika Londe. I Antverpen hade jag köpt en
solhjälm, men det ville sig inte bättre, än att det var
en damhjälm, och inte kunde jag som karl använda en
sådan. Jag köpte en mera passande i Boma. På Londe
beslöt jag att sälja den andra till en av
tryckeriarbetarna. Han var ju också karl men ej så noga som jag.
Men hur skulle jag säga? Jag gick igenom mitt
ordförråd i kikongo, som jag lärt mig på Missionsskolan:
Hatt heter »mpu», köpa »sumba», vilja »zola». Jo,
det går. Jag går till den blivande köparen: »Ngeye zola
sumba mpu)) = du vilja köpa hatt? Han tittar på mig
och ler ett brett löje. Jag blir förlägen men inte han.
Jag glömde ju böja verbet i presens, och tonfallet var
främmande. Men sådant var han van vid, ty många
»nya» hade före mig passerat Londe. Han svarar därför:
»Inga nzolele.» Ja visst, så skulle detta verb böjas —
med suffixet -ele. Det blev genast en praktisk
tillämpning på regeln vi på Missionsskolan fått av fru
Wal-fridsson. Köpet uppgjordes. Jag fick 5 francs för min
hatt och hade alltså 10 centimes i förtjänst, ty jag hade
betalt 4: 90 för den. Han var nöjd, och jag var nöjd.

I bärstol från Songololo till Mukimbungu. Vi äro 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free