Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den preussiske realpolitikern - Bismarcks regeringstillträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■36 DEN PREUSSISKE REALPOLITIKERN
vis framställda i den mot Karl Johan ytterst
fientliga Gescliiclite der Nord armée — höjde icke
den allmänna respekten. 1850-talet hade sett
denna i ytterlig grad sjunka, främst då Preussen
i Olmütz 1850 accepterade Österrikes fordran om
det maktlösa tyska förbundets återställande, alla
tyska enhetsdrömmar till trots; vidare under
Krimkriget, då Preussen utan spår af
själfständighet än lät sig släpas med af Österrike, än
sökte hålla Ryssland vid godt humör samt
slutligen blott genom anhållan hos Napoleon III
vann tillträde till den allmänna fredskongressen,
dock först sedan alla ärenden af vikt redan
af-gjorts. "Liebeken, das is sehr schöne, aber es
is mir zu theuer", hade Fredrik Wilhelm IV
svarat, när oppositionsmannen inom hans
diplomati, Otto von Bismarck, yrkade mobilisering af
100—200,000 man för att sätta alla krigförande
i respekt.
"För dyrt", det ropet skulle från alla sidor
skalla Bismarck till mötes, när han åtta år senare
sökte vidmakthålla de rustningsåtgärder, som
syntes nödvändiga för att skydda landet mot
fortsatt lika nesligt yttre beroende. Det var
konung, sedan kejsar Wilhelm, hvilken som
Preussens regent år 1859 tog initiativet till dessa
o o
åtgärder. Det var hans krigsminister Albrecht
von Roon som genomförde dem. Men det var
Bismarck, som sörjde för, att verket ej afbröts
i sin början utan fullbordades. Honom blef det
ock förunnadt att med de nyskapade maktmedlen
gifva en helt och hållet ny vändning åt Preussens,
Tysklands, hela Europas öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
