Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Samhällets inflytande på individualitetens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
originaliteten och göra massan mindre villig att låta
övermänniskan i obunden frihet gå fram enligt sin naturs
krav. Ty massan skall aldrig själv kunna alstra
kulturvärden. Den är den djupa, svarta mullen, det prosaiska
villkoret för de gyllene ax, de fulla druvor, de
purpurfagra rosor dem kulturen framälskar.
Darwinismen har blivit djupt missbrukad, då den
framhållits som den aristokratiska principen, vilken har
tillämpning på kulturens lika väl som på naturens område.
Ty darwinismen har i själva verket intet att göra med
över- och underklassdaningen, som den nu framträder.
Inom denna ha egendoms- och produktionsförhållanden av
mångfaldig och sammansatt art gjort allt sitt till att
upphäva den darwinska lagen om survival of the fittest,
d. v. s. att den för livskampen bäst danade där blir
segrare. Samhället har i detta, som i så många andra fall,
frångått naturen, försvårat urvalet av de bästa och i stället
ofta bevarat de sämsta.
Att övermänniskan skulle bli resultatet av en lång
följd lyckade urval ibland gynnsamt lottade
kulturmänniskor, detta är ett av de talesätt, man ofta får höra.
De talande glömma därvid den gamla erfarenheten om
de härskande klassernas eller de lysande ätternas snabba
urartande. Särskilt där rikedomslidelsen tagit överhand
och uppsugit alla krafter, dröjer det sällan längre än till
andra, tredje generationen innan avkomman visar alla
urartningens tecken. Man glömmer även, att det oftast är
omedelbart ur underklassen — hos oss i norden ofta
med en präst eller ämbetsman som mellanled — de flesta
snillen framgått. Man glömmer alla de aldrig utbildade
»naturgenier», av vilka överallt — i vårt land särskilt på
mekanikens område — så många finnas. Det är de friska,
för kulturen hittills obrukade hjärnorna, vilka i regeln
visa sig mest fruktbara, mest skaparkraftiga.
Däremot är det sant, att det finnes en fysisk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
