Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Vad vi hava att lära av Englands ställning till den sociala frågan. Ungdomen och den sociala frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problemet — individualismens och socialismens samverkan
i och för en ny samhällsdaning — sin lösning.
Men hos oss och flerstädes är även en stor del av
ungdomen, särskilt den studerande, gripen av reaktionens
ande, är ej som den borde vara fylld av framtidshopp och
handlingslust.
Det är måhända upptäckten av att framtidens land
var mycket avlägsnare, än man för några årtionden sedan
trodde, vilken kommit de sista tiotalens nordiska ungdom
att reagera mot åttiotalets optimistiska tro på
utvecklingen och omdaningen. Samma förlust av illusioner,
vilken framkallade reaktionen mot franska revolutionen,
har gjort nutidens ungdom resignerad, men icke som i
århundradets början på den historiska erfarenhetens väg.
Relativitetens livssyn har slappat handlingsenergien redan
innan tiden kommit att handla.
Ungdomen har icke på ett lyckligt sätt flyttat ur den
ena idékretsen in i den andra. Det lyckliga sättet är att
strax möta nya uppgifter, som man tror på och vill leva
för. Men ungdomen menar sig icke hava funnit några
nya uppgifter att tro på. Därav härleder sig den andliga
matthet, som under 1890-talet ungdomen skyllde på
sekelslutet, medan svensk ungdom nu visar på 1905 och 1909
när den visar sig reaktionär. Utan att underskatta de
omgivande inflytandena tror jag dock icke, att den ungdom
är endast beklagansvärd, som mist sina ideal utan att ha
fått nya i stället. Ty den ungdom, som icke skapar sig
ideal ur sin egen barm, den skulle heller icke under någon
tid funnit det ideala. En sådan ungdom skulle med
Aristofanes hava förlöjligat Sokrates; skulle med en
axelryckning sett timmermannen från Nasaret korsfästas; skulle
utan tvivel emigrerat med bourbonerna, och som
romantikerna hos oss haft sin sympati, ej hos revolutionsmännen
1809 men hos — Gustaf IV Adolf!
När ett lands ungdom står utan ideal — då upplever
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
