Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belägenhet och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från kusten viker av i 90° vinkel mot söder,
genomskärande en bergrygg som nu ligger högre men
fordom varit lägre än terrängen i öster.
Efter landisens avsmältning bildade de frigjorda
grusmassorna långsträckta rullstensåsar eller
oregelbundna moräner, vilka hindrade vattnets lopp
och gåvo upphov till större eller mindre sjöar. Av
dessa hava en del »vuxit igen», d. v. s. blivit fyllda
med organiska rester av en försvunnen skogsvegetation,
och så har Irland fått dessa oräkneliga
torvmossar, som representera en av dess viktigaste
naturtillgångar.
Andra sjöbäcken hava bildats genom förkastningar
och depressioner i berggrunden, bland dem
Lough Neagh, Irlands största sjö, vars yta
sedermera minskats genom avsättning av lösa sediment
från angränsande sanka marker.
Men det finnes en annan kategori av sjöar, vilka
ej minskas utan tvärtom stadigt ökas, nämligen
sådana som uppstått genom kemisk upplösning av
berggrunden. The Great Central Plain är uppbyggd
av lös kalksten, på vilken mossvattnets syror utöva
en snabbt förstörande inverkan, kraftigt understödd
av vågornas angrepp på stränderna. En sådan sjö
får ofta en mycket oregelbunden ytform, med
otaliga vikar som tränga längre och längre in i
stränderna.
Men de destruktiva krafterna i det inre av landet
äro dock av försvinnande betydelse i jämförelse
med Atlantens angrepp på Irlands kuster. Det salta
och kolsyrerika havsvattnet fräter sönder
kalkklipporna, och icke ens Ulsters basaltkolonner kunna
motstå de skyhöga stormvågornas ursinniga anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
