Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POYNINGS LAW
Dessa drakoniska lagar förbättrade ej
förhållandena utan ledde endast till en ökad förbittring i
sinnena. Anarkien antog slutligen en så svårartad
karaktär, att konung Henrik VII ansåg sig nödsakad
att ytterligare inskränka det irländska parlamentets
befogenhet. Uppdraget gavs åt Irlands styresman
Sir Edward Poynings och fullgjordes med omsorg
och målmedvetenhet. År 1495 utgavs från
Drogheda Poynings Law, vari stadgades att ingen bill
fick framläggas för Irlands parlament innan den
gillats av Englands konung. Detta blev under tre
hundra år Irlands grundlag.
Bland övriga stadganden märkes ett absolut
förbud för familjer av brittiskt ursprung att upphäva
de irländska klanernas stridsrop.
Poynings efterträddes följande år såsom Irlands
styresman av Gerald Fitzgerald, vanligen känd
under benämningen the Great Earl of Kildare, en
av Irlands mest beryktade hövdingar. Kort förut
hade han av konungen blivit befalld att inställa sig
i London för att stå till svars för åtskilliga mindre
korrekta handlingar, bl. a. nedbrännandet av Cashels
katedral. Vid förhöret hade infunnit sig en mängd
anklagare, däribland ärkebiskopen i Cashel. »Hur
kunde Du tillåta Dig att bränna denna ärevördiga
byggnad», dundrade konungen. »Ja visst var det
dumt», medgav earlen, »men se jag trodde att hans
högvördighet var därinne.» Över detta frimodiga
och ärliga svar täcktes H. M:t visa sitt behag
genom ett rungande gapskratt. Och på varje ny
anklagelse följde ett nytt fyndigt svar och ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
