Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På våren 1918, då de allierades franska front
började vackla under trycket av tyskarnas våldsamma
offensiv, fann sig Lloyd George nödsakad att i
parlamentet genomdriva irländarnas inkallande under
fanorna. Nu utbröt en så våldsam förbittring,
kännetecknad av sabotage, bojkott och andra skärpta
former av passivt motstånd, att regeringen fann
klokast att tillsvidare uppskjuta
tvångsrekryteringen. Genom det i november inträdande
vapenstilleståndet fick denna konflikt en för båda parterna
mycket välkommen lösning.
Vid de allmänna parlamentsvalen i december 1918,
då irländarna voro berättigade till 105 mandat, blevo
73 besatta av sinnfeinare. Av de nya M. P:s sutto
44 i fängelse, och de 29 »lediga» tillkännagåvo sin
avsikt att på nyåret utebliva från
Westminsterparlamentets förhandlingar.
BEFRIELSEKRIGET
Den 21 januari 1919 konstituerade sig de
sinnfeiniska M. P:s som the Irisk Republican Party och
tillsatte en generalförsamling, Dail Eireann.
Följande dag valdes Eamon De Valera till republikens
president och tillsattes en ministär, varjämte De
Valera och Griffith utsågos till republikens
delegerade vid fredskonferensen i Paris. Med dessa
åtgärder, vilka inneburo ett öppet trots mot den
brittiska regeringen, inleddes befrielsekrigets första
skede.
Den 4 februari lyckades den nyvalde presidenten
rymma ur fängelset och fly till Amerika, där han
under nära två år bedrev en intensiv propaganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
