Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belfasts monumentala stadshus. Redan på vägen
från stationen lade vi märke till det stora antal
arbetslösa som nära nog trängdes på trottoarerna,
och fingo veta att skeppsvarven för närvarande
endast kunna sysselsätta halva arbetarstammen samt
att i övrigt depression råder inom industri och
sjöfart. Då vi stego ur bilen plockades ögonblickligen
väskorna ut av ett par föga eleganta men mycket
tjänstvilliga medborgare, vilka tyst och värdigt
följde oss in i hotellet.
Hotel Imperial befanns vara en gammaldags
byggnad med trånga trappor, halvtrappor och
kvartstrappor, utan hissar eller andra moderna
bekvämligheter i övrigt. Men rummen voro trivsamma,
sängarna goda, personalen älskvärd och maten
förträfflig. Vi fingo göra bekantskap med den
mångbesjungna irländska frukosten, som till och med
överglänser den engelska. Vad sägs om följande
lilla menu?
Kaffe eller thé med dopp, rostat bröd, smör och
marmelad.
Havregrynsgröt med mjölk.
Stekt fisk.
Bräckt skinka med ägg.
Katrinplommon med grädde.
Och då klockan slår tio — den helga timma då
servering av rusdrycker tager sin början — kan
man krydda sin måltid med Guiness’ härliga stout,
varvid tanken oemotståndligt och vemodsfullt går
till de svunna tider då man i vårt goda land fick
porter i stället för svart svagdricka. Sedan står man
sig gott till lunchen, en enkel måltid med tre rätter,
ost och dessert. Men därmed anser sig irländaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
