Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mystikens koranutläggning. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
kroppsliga naturens tempel, som denna uppbyzggt.
Så tydas nu alla elefanttågets händelser och
omintetgörandet av dess avsikt på psykologiska förhållanden,
fåglarne, de nedkastade stenarna och allt det övriga.
Till och med elefanten undgår icke sitt öde. Den
är föreställningskraftens satan, som med våld ställer
sig emot intellektets armé. Och denna allegori kan
Ibn ᶜArabī rentav stödja med ett ord av profeten:
»Satan lägger sin snabel på människans hjärta, men
när hon tänker på Gud, viker han tillbaka.» Har
satan en snabel, kan han väl kallas elefant.
Detta är nu vad Ibn ᶜArabī i motsats till
verklig allegori (ta’wzl) kallar tatbīq d. v. s. parallellisering.
I det förra slaget avslöjar den mystiska utläggningen
den sanna meningen, som döljes av enkla ord; i det
senare behåller den yttre ordalydelsen sin fulla rätt;
anger den ett underverk, så bör man tro på undrets
verklighet, berättar den tilldragelser om personer och
folk, så bör man tro på berättelsens historicitet i
bokstavlig mening. Utläggningen vill blott i
homiletisk avsikt ställa den i förbindelse med tilldragelser
i den andliga världen och anpassar den till dessa
(tatbīg). Man får icke tvivla på att det i
verkligheten finnes väsen, som man kallar djinn, dämoner,
och man måste efter bokstaven tro det, som berättas
om dem i Sura 76, om hur de smyga sig till att
lyssna på den högre världens hemligheter. Men
därjämte består även den förklaringen, att djinnerna
symbolisera de lägre själskrafterna. ĀÄven detta
genom tatbīg. Fullkomligt nödvändig blir denna
begränsning vid koranställen, som innehålla
lagbestämmelser. I förordningarne om det krigsbyte, som
vinnes från de otrogna fienderna, uppställer koranen
följande grundsats:
Veten, att av det byte, I vinnen, hör en femtedel till Gud
och profeten, till fränden, den faderlöse och vandraren (S.8: 43).
Detta — säger Ibn ᶜArabī — tillåter ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
