Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zd
blev nu ängslig vid tanken på att kräket kanske
frusit ihjäl vid planket. Han bytte om skodon,
sköt ned mössan över pannan, tog sin käpp och
gick ut på gatan. Fötterna sjönko ned i snö¬
drivorna, och vinden piskade honom i ansiktet så
häftigt, att han ej kunde andas. Han måste vända
sig om för att få luft. Genomtrött och svettig kom
han hem utan kalven.
Dagen därpå fick han veta, att vargar hade
ätit upp en kalv i skogen. Det klack till i Hnats
hjärta. Hon gick dit och fann i en grop huvudet
av kalven jämte halskedjan. Han kunde för sina
ögon tydligt föreställa sig det blodiga dramat i
skogen. Den kalla vinden tjöt mellan de nakna,
höga, träden. Kalven stod i snön ända över knäna,
sträckte ut nosen och råmade ömkligt mot vinden.
På andra sidan om den snöfyllda gropen fram¬
glänste som glödande kol ögonen av två vargar
mot honom. De tycktes ha kommit överens om
anfallet: den ena vargen låg i gropen med benen
i vädret; den andra smög sig utefter marken baki¬
från på kalven och drev honom mot gropen. Kalven
gnällde ömkligt, lyfte på svansen och sprang med
ojämna skutt rakt på den andra vargen, som låg
och lurade. Vargen grep honom tvärs över magen
och högg sina tänder i honom, så att han föll.
Den andra vargen sprang till och slet ett stycke
kött ur kalvens kropp. Vargarna åto upp sitt offer,
morrade och gnisslade med tänderna...
| Hnat kände en rysning i ryggraden vid tanken
härpå. Det hade i själva verket också blivit ky¬
ligare i luften. Över dammen höjde sig en vit
dimma, som insvepte landskapet i sin slöja. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
