Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ihop med sin egen hustru! Han hade ju slagit
henne och givit henne en smula uppfostran — nog
med :det. Det var en vanlig sak — att bli osams
och försonas igen, då lever man, såsom Gud befallt.
»Lägg er inte i den här saken, s rärfar, ty det
båtar ändå inte till något!»
Angick det inte honom? Hon var ju hans
dotter, och det gjorde honom ont om honom också.
Gubben blev allt argare, talade fort, spottade och
fräste, som om han hållit på att blöta en duk.
Och om mågen tänkte göra sin hustru olycklig,
var han — hennes far — då skyldig att med sin
egen. fot hjälpa till att sparka ned henne i av¬
grunden? Nej pass, ursäkta! Fast han var gammal
till åren, ville han dock inte lämna sin dotter till
fördärv. Barnen vore som tokiga nu för tiden.
Den ena sätter sig på tvären och säger, att han
inte vill bo ihop med den andra, och hon sjunger
samma visa. Med sådana vettvillingar kunde en
flintskallig gubbe inte uträtta något...
Gamle Maksim spottade i vredesmod och gick
ut genom grinden, mumlande något i skägget.
Dagen därpå inemot kvällen kom Maksim till
Hnats stuga jämte guffar Gavril, en gammal, all¬
varsam man. De sökte övertala Hnat att förlika
sig med hustrun och leva i sämja med henne, men
han ville inte höra därpå. »Jag tycker inte om
henne», försäkrade han upprepade gånger. Han
ville inte ens smaka på det brännvin, som svär¬
fadern hade med sig. Maksim blev utom sig av
otålighet, det kliade i fingrarna på honom, och det
fräste och fradgade kring läpparna på honom vid
varje ord. Men gudfadern höll honom tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
