Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
något söl. Ett, tu och så färdigt! Så är det med
den saken.»
»Hur ni vill, byfogde, men jag kan inte leva
tillsammans med henne», sade Hnat.
»Och inte jag med honom!» föll Oleksandra in.
»Vi får väl se. . Desiatnik, kom hit!»
Vid detta rop sprang byfogdens biträde fram,
knuffande undan de kringstående.
»Ge dem spadar och låt dem om dagarna
gräva diken omkring tingshuset, men om kvällen
ska de spärras in båda två i finkan, där de nog
fortare komma sams! Bred ut halm på golvet,
så att de få ligga mjukt!»
Skrivarna fnittrade med handen för munnen,
men kunde icke hålla sig. Ett väldigt gapskratt
dånade i huset.
Hnat och Oleksandra, som sågo upprörda ut,
fördes ut ur salen.
»Så är det med den saken, min gubbe lille!»
sade byfogden åt Maksim och sköt upp rock¬
armen. — »För mig går allt som en dans. "Du ska
få se — i morgon ska dina båda barn kuttra som
duvor. Och ingen skall störa dem i finkan. Där
ska de vara som hemma hos sig själva.»
Skrivarna gnisslade med sina gula tänder och
gapskrattade, tills den rödhårige förmannen röt åt
dem. Då tumlade de tillbaka till bordet, togo
pennan från örat och började raspa på papperet.
Maksim tackade byfogden, fast han inte var
riktigt belåten med detta resultat, ty han hade ej
väntat sig en sådan dom. Men kanske är det i
själva verket det bästa, tänkte han. De bli kanske
fortare sams igen, om man för ihop dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
