Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
modern, blev hon som fastnaglad vid golvet och
kunde varken röra sig ur fläcken eller säga ett
enda ord. Javdocha stod på tröskeln blek av raseri.
Hennes torra läppar darrade av vrede.
»Bort härifrån!» skrek hon med hes röst.
Nastia hade också blivit likblek i ansiktet.
»Vart skall jag gå? Skulle jag lämna mitt eget
hem ?»
»Ditt eget hem, odåga! Du har låtit viga dig
i en mullvadshåla. Måtte olyckan drabba dig,
såsom du nu förkrossar mig på min ålderdom med
dessa ord! Fort hem på ögonblicket, annars tar
jag och slår dig i små smulor!» — Härvid grep
hon en mangelstock bakom bänken och gick löst
på Nastia.
»Ta hällre och slå ihjäl mig med ens!» snyftade
Nastia.
I dörröppningen visade sig Hnat. Han gav
akt på uppträdet med rynkade ögonbryn och ställde
sig framför Javdocha.
»Slå mig, mor, men inte henne!»
»Skulle jag vara mor åt dig, son av en hynda!
Hin onde har vigt er på dynghögen, och ändå vill
du kalla mig mor! En sådan svärson kan jag inte
se i synen. Jag ska stämma dig inför domstolen,
jag ska visa, hur det går för den, som förför he¬
derliga kvinnor till synd. Har man nånsin sett
och hört på maken? I min ungdom kände man
inte till såna skamligheter. Både din mor och
din farmor voro hederliga människor, men du vill
med skam hölja mitt gråa huvud. Hem till ditt
hus!» skrek hon åt Nastia.
»Förlåt oss! Var inte ond på oss!» bad Hnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
