Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ksändra. Men han lovade i alla fall att försvara
Hnat inför domstolen, i fall han genast fick hälften
av det avtalade arvodet och den andra hälften, då
målet kom före. Nastia framförde hälsningen till
moster Motrja, och hon sålde Hnats hästar och
får och lämnade advokaten pängarna. Alla mot¬
sågo med spänning denna rättegång, som enligt
förmodan skulle börja först på hösten.
Sommaren förflöt hastigt med arbete i träd¬
gården och med skörden på åkrarna. Den kyliga
hösten insvepte jorden i gråa töcken, och rägnet
öste ner. Och så kom dagen, då Hnat skulle dömas.
Han fördes från fängelset till rättegångssalen.
Det var ett stort rum med höga fönster och fullt
med damer och herrar i uniformer med guldkragar.
Allt förekom Hnat så .främmande, ovanligt och
därjämte så likgiltigt för hans sorg och elände.
Blek som krita stod han bakom ett stängsel, följde
oroligt med blicken varje handrörelse av domarena
och uppfångade uppmärksamt varje ord.
Nu läste någon upp, att Hnat hade dödat
Oleksandra, beskrev, huru brett såret i huvudet
hade varit, och upprepade vad Hnat hade sagt vid
det första förhöret. Därpå framkallades vittnena.
De gingo ed på att Hnat bade levat i osämja med
sin hustru, kört ut henne ur huset och hotat att
slå ihjäl henne. Så steg en herre med guldkrage
upp vid ett bord och började bevisa, huru illa¬
sinnad Hnat var, huru han länge hade ruvat på
planen att mörda Oleksandra, huru han hade slagit
henne och fördärvat henne, liksom ett vilddjur
sönpdersargar sitt arma offer...
Hnat kände sig än kall som is, än glödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
