Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna för mig komma i morgon! Man dörren
gång, och därmed är det slut. Man lever inte upp
igen.»
»Sucka inte, Ivan, ty här är du ändå mer hel¬
skinnad.»
»Hi hi! Att du kunde gissa det», fnittrade Ivan,
och det lät som om han hade tagit sig några
klunkar ur en flaska. Men ingen brydde sig om
hans skratt, ty alla voro allvarsamma och dystra.
Gång på gång hördes ett barn gnälla och fyllde
klyftan med sin jämmer.
»Är det inte tid för oss att bryta upp?» frågade
Solomija.
»Den saken förstår fader Ovsij bäst, ty han
befaller här», svarade Ostap.
Denna fråga tycktes intressera alla, ty det
viskades överallt: nu är tiden inne, och man började
plocka ihop sina saker.
»Sakta, sakta! Inte alla på en gång!» brum¬
made fader Ovsij och trevade sig fram i trängseln
med knuffar och sparkar.
Så satte de sig i gång.
Men det var inte så lätt att ta sig fram ur
denna mörka, trånga labyrint. Oupphörligt måste
de pusta ut och känna sig för; de snavade och
fastnade med sina bylten, reste sig upp och gjorde
uppehåll. Denna oreda varade en hel timme. Men
slutligen kom en vindfläkt, som skingrade töcknet,
och framför flyktingarna utbredde sig Donaus flod¬
dal. De andades nu friare, ehuru den verkliga
faran först nu begynte. De måste passera flacka,
obevuxna och öppna platser för att komma fram
till vassen vid stranden. Fader Ovsij ställde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
