Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig komma i dag eller i morgon! Man dör
en gång, och därmed är det slut. Man lever inte
upp igen.»
Ostap var ej heller rädd för döden. Han ville
endast återse Solomija före döden. Farfar hade
han ju fått råka, ty denne hade kommit till honom,
men Solomija syntes icke till — aldrig mera!
Kanske hon hade gått vilse i träsken eller blivit
söndersliten av vargar. Vid denna tanke gjorde
det honom så förfärligt ont om Solomija. Hon
var så god, hon höll av honom så uppriktigt och
hade följt honom till främmande land. Hon hade
inte ens skonat sitt vackra hår för hans skull;
hon hade vårdat honom som en moder och varit
honom en trofast resekamrat. Och just nu, då de
hade fått sin frihet och i lycka och fröjd ärnade
begynna ett nytt liv, kom fördärvet och dränkte
dem båda som valpar i en å. Dränkas, dränkas,
dränkas — susade det i vassen på hans högra sida.
Fördärv, fördärv, fördärv — ljöd det till vänster.
Ostap låg länge —- det föreföll honom som en
hel evighet. Höstdagen gick långsamt till ända,
och den gråa himlen sög upp det vita dagsljuset.
Han började åter fantisera. Han drömde om
en fiende, som han ville undfly. Han ville komma
över en bred flod, men något hindrade honom.
»Lugn, mina barn! Ingen brådska!» viskade fader
Ovsij. På himlen tändes eldar, de växte och bredde
ut sig, och från dem spred sig värme över hela
hans kropp och gjorde blodet så hett. En glö¬
dande våg slog mot hans hjärta, men i hans huvud
blev det med ens klarare. Han ville leva. Världen
var så skön, och Ostap var ännu ung. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
