Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
getmjölk att dricka, särskilt när Hitsa — den gamle
tsigenaren — och Radu voro ute.
Den unga Mariutsa tycktes ej bry sig om Ostap
i männens närvaro, utan låtsades snarare vara ond
på hela denna sak; hon skrek ofta med sin vassa
röst, snarlik en kråkas kraxande, och kastade ovän¬
liga blickar åt det hörn, där den sårade låg. Men
Solomija märkte, att hon gjorde allt detta snarare
för Radus skull, ty i smyg tittade hon ofta på sin
man, för att se, vilket intryck detta gjorde på
honom.
Men så snart männen hade gått ul ur stugan,
förvandlades Mariutsa till en god, välvillig kvinna
och hjälpte sin gamla mor och Solomija att sköta
Ostap. Hon höljde över honom de varmaste plagg,
som hon hade, kammade hans hår och jagade bort
flugorna och allt detta med synbar glädje. Under
det hon med sina svarta, glänsande ögon såg på
de båda främlingarna, frågade hon Solomija på
sitt modersmål:
»Din man? Din man?»
Och när Solomija icke begrep, vad hon me¬
nade, nickade hon med huvudet och frågade lika
meningslöst:
»Vad heter han?»
Hitsa och Radu hade vaknat inemot kvällen
— de voro vana att sova om dagen och försvinna
om natten — och i den nedrökta kojan blev det
muntert och bullersamt. På spisen brann eld, kvin¬
norna kokade en soppa och fyllde rummet med
sitt sladdrande prat och sina historier. Efter kvälls¬
varden kom det fram både brännvin och vin; alla
drucko, skreko, fäktade med armarna, foro av och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
