Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
tolkens hand. Denne tog dem och räknade dem,
men skakade betänksamt på huvudet.
»Det är för litet!»
»Men jag har inte mer. Det är allt, vad jag
förtjänat.»
»Nå, så kom igen om tre dar! Nej, hällre om
en vecka. Då har jag kanske något att säga...»
Solomija strövade dagarna i ända kring råd¬
huset — orolig och spanande som en utsvulten
varginna. Hon visste inte, varför hon gick där,
men något drog henne omedvetet åt detta håll.
Hon gick och gick, ända tills hon blev dödstrött
och stel i alla lemmar. Den mjuka snön, som föll
lätt som körsbärsblommor från trädet, strödde
flingor på henne, men hon fäste sig ej därvid.
Huru det skulle gå och vad hon skulle göra, visste
hon icke, men hon kände sig med varje dag allt
mer Övertygad om, att Ostap icke skulle komma
över floden. Om så behövdes, vore hon färdig att
gå en oundviklig död till mötes för hans skull.
Hon anade, att något ovanligt skulle inträffa, att
en okänd kraft skulle komma henne till hjälp i
nödens stund, och denna tro var så stark, att hon
icke längre ville arbeta eller fortsätta att samla
pängar. Även pängar förutan måste det gå. Men
hon måste ge sig till tåls, tills hon fick besked av
tolken.
Med ett nästan olycksbådande lugn nalkades
hon rådhuset på den av tolken utsatta dagen.
Mycket likgiltigt gick han ut mot henne.
»Det blir ingenting av... Han skall föras bort.
I morgon bitti föres han öyer floden... Jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
