Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed icke sagdt, alt ej kafferepen under den vecka, som i almanackan
inledes med Sara och slutar med Jakob, ha att glädja sig åt stor om
också af mera enskild natur varande frekvens.
Det visade sig snart, att konung Oscar var synnerligt road af att
deltaga i dylika friluftsnöjen, och årligen ingingo tillställandet af sådana i
programmet. Augustimånskensaftnarna vid Kruthuset och Backudd su
tfärderna voro de förnämsta.
Det gamla Kruthuset, ja! Beläget på Marstrandsöns sydsida och
afseclt för magasinerandet af fästningsgarnisonens ammunitionsforråd, tedde
det sig, i förhållande till Mars trandsarkitekturen i öfrigt, som en
sannskyldig skyskrapare. Den förr som nu starkt frekventerade promenaden
utåt södra inloppet begränsades på den tid, Kruthuset ännu verkade i
sitt kall, af dess förbjudna område. Här stötte man på en »krigare med
dragen sabel», hvilken obevekligt tillbakavisade hvarje försök att beträda
den plats, han satts att bevaka.
En vacker dag hade emellertid Kruthuset tjänat ut, och någon
bevakning därute var ej mera af nöden. Den meteorartade, storslagna
Nor-denfeltska villan, som uppfördes på en fästningskvarlefva i denna trakt
för att efter ett par års tillvaro åter försvinna, hade det goda med sig,
att en sammanbindningsbana, kompletterande den härliga rundgången
kring ön, kom till stånd. Villans byggherre åtog sig nämligen alt mot
åtnjutande af vissa tomtförmåner bidraga till väganläggningen från
Kruthuset mot Tåudden. Kruthuset raserades efter att några år ha varit i
Frälsningshärens våld, och där det förr stod är nu uppfördt ett sjukhem
för nervpatienter. Hela traktens karaktär har härigenom förändrats. Och
därmed ha också utfärderna dit upphört.
På Kruthustiden voro emellertid, som sagdt, månskenskvällarne
därute i sitt slag det mest förtjusande och pittoreska man kunde
tänka sig. De gamla, stolta klipporna antogo, belysta af fullmånen, de
underligaste former: i en lång, bred, glittrande strimma speglade sig den
bleka jorddrabanten utåt vattenytan, och i halfdagern föreföll vågskvalpet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
