- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
17

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - I. Ur djupen. 1875

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svept i dimmans gråa slöja, tallen lutar sig mot muren
lik en minnesvård, som mållös sörjer ensam i naturen.

Men i trollska nattens tystnad hör jag suckar från de döde,
och de hviska, som om grafven flydda tiders minnen bjöde.

Mitt på kärlek arma hjärta med sin ungdomstro besviken
är en kyrkogård förvildad, full också af hemska liken.

Min förhoppning — grafvens tomhet, all min längtan — maskars föda,
och i sprängda kistors skymning hemska van vettsblixtar glöda.

Liksom stormens ande blixtsnabbt speglar sig i vilda vågor,
flydda tiders väckta minnen röra upp ett haf af plågor.

Längesedan söfda vågor åter svalla och sig häfva,

och uti mitt hjärtas gömslen smyga de sig in och gräfva.

Hoppets stjärna uti stormen, mina dikters ledningsstjärna!

Fåfängt med poetiskt skimmer söker du min själsfrid värna!

Mina dikter äro pilträd, som mot grafvar böja kvistar,
hällar där odödligheten sina dunkla runor ristar.

Det är verop af Prometevs, som om hjärtat ville brista;
det är facklor, som belysa en re’n färdigtimrad kista.

3. Denna afdelning är erotisk och — såsom det
anstår ungdomen! — af elegisk, abstrakt art. Skalden
citerar Musset: uDet finns ingen kärlek så eländig, att den
ej lämnar minnen efter sigu. I detta fall äro minnena
mycket vemodiga, och skalden håller nu till godo med
den bittra vinrutan, som intagit de vissnade rosornas plats
på hans ungdomskärleks graf. Höstens fallande blad äro
en symbol af hans ungdom och kärlek, och han står här
såsom en aflöfvad lind. Bakom dessa välkända fantasier
skymtar dock en faktisk antydan om en flerårig böjelse
med bref och hårlockar, och somliga dikter äro burna af
en äkta känsla. Som exempel må anföras i tysk
öfver-sättning:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free