Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XVI. Sfinx. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Lazari hymn *) (1880). Denna cykel af tio dikter
är onekligen den intressanta samlingens finaste del. Utan
att låta poesin tyngas af en socialpolitisk tendens —
såsom fallet i hög grad är med Svatopluk Cechs formellt
bedårande, men ensidigt hätska “Trälens sånger" —
sammanfattar Vrchlicky här allt det groll, som mänsklighetens
parias närt i sin andliga och materiella träldom under
hopplös, glädjetom tillvaro.
“Jag burit sten till faraoners tempel;
jag hämtat murbruk för bastiljens tom.“
“Jag stundom lyfte mina flådda händer
mot höjden: Jag är mänska, dömd till död.
Men ingen ser åt mig. Jag går i gränder
och hetsas af revolutionens glöd.“ **)
“En enda gång hade man sagt mig: Hoppas, broder!
Blott en enda gång föll en ljusglimt på mitt ansikte, som
tärts af seklernas ondska, och jag blickade jublande upp
mot kärlekens sol. Det var, när Kristus bland de
skriftlärde och fariséerna stannade och såg på mig. Jag fann
i honom ej timmermannens son, utan själfva Medlidandet,
som kommit från himlen och irrade kring på jorden. Jag
ville fatta hans hand, men han försvann i hopen och vardt
mer och mer förgäten af människorna .... Låt oss få
mindre gudabilder och mer människokärlek, färre altaren,
men bättre hvilobäddar för utpinade lemmar! Ty annars
måste jag tro, att Ghid är arm och att dessa gigantiska
jordetempel äro eviga. Annars måste jag tro, att Han,
som tronar däruppe, också är en tiggare, eftersom Han
saknar kärleken . . . Världsförsoningen kräfver dock, att
Gud finns till, ty eljes skulle allt försjunka i kaos, och
världen blefve en enda slaktbänk, där den starkare
foten trampade på den svagares nacke . . . Om ock världen
*) Några af dem äro öfversatta af Fr. Adler i Reclam s Univ. Bibi.
N:o 3431—3432.
**) I originalet vida mer målandé: “Och bakom smyger revolutionens
schakal.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
