Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XVII. Hvad lifvet gaf. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bön till ett dödt barn.
Fast döden tidigt bort dig slet,
du mera vet
Un hvad som ryms i vilrldens tankar,
och från vår öken du lyft ankar
på färden bort till evighet.
Du mera vet.
Här stanna små bekymmer kvar.
Du mera har,
och utan saknad lämnas leken.
Vid hufvudkudden brinner veken,
och rosor smycka pannan klar.
Du mera har.
Finns änglar eller icke där —
du mera är.
Här kifvas vi alltjämt i lifvet,
men dig vardt fridens smycke gifvet.
Finns änglar eller icke där,
du mera är.
5. Famlande steg (1875—82), reflexions- och
tillfällighetsdikter, som med konstnärlig förnämhet förena en
naiv, oforsvagad tro på naturen och en trygg känsla af
det enskildas harmoniska uppgående i världsalltet.
6. Färdeminnen (1876—82), miniatyrbilder från
Italien och Paris. Originell är jämförelsen i dikten u No tre
Dame och La Morgue“: Gud, som en gång talat i den
brinnande busken och som tronar så nära i det ståtliga
templet på Seine-holmen, skulle kunna ha ännu mer att
göra i det lilla huset bredvid, där själfspillingarnes lik
utställas. — I Paris fick Vrchlickys varma sympati för
de polska emigranterna en stark näring, sorti tagit sig
uttryck i flera diktsamlingar.
7. Två idyller (1882), berättelser i versform. “En
idyll från Böhmerwald“ skildrar en cechisk
järnvägsarbetare Jan, som under arbete i en tyroler-tunnel af en
supig kamrat tillhandlar sig dennes fästekvinna, som utan
knot böjer sig för den nye älskaren-tyrannen. Drifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
