Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIII. Bondeballader. 1886 - XXIV. Toner i själen. 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arma bcttlarliopar,
bli som förr vi flängda.
Re’n i afton <lömda
ocrli i morgon hängda!
Skönasto förhoppning,
våra frihetsdrömmar —
ack, blott korn i sanden,
flyktiga som strömmar!
Oket kännes tungt för oss
och för våra söner.
Värre ve än någonsin
cechisk • bonde röner.
Ingen gryning följer på
evigt tunga natten.
Våra tårar sinat ut
för den spillda skatten.
Allt begrafvet är alltjämt
uti dammens vatten.
XXIV. Toner i själen, 1886 (2 uppl. 1897, 3 uppl.
1903). Denna diktsamling, som inrymmer 105 lyriska
dikter (160 sid.), utgör i formellt hänseende en
fortsättning på “Intryck och stämningar“, i det att Vrchlicky
här lagt särskild vikt på den metriska virtuositeten efter
romanska mönster. Innehållet är öfvervägande
erotiskt-reflekterande. Samlingens underafdelningar äro:
1. Sestiner (1883—85). Såsom prof på dessa dikter,
hvaraf åtskilliga tyska öfversättningar finnas i ett dikthäfte
af Marie Kwaysser (Leipzig 1893), återgifves här
Trädet.
Ett träd är människan. Fast uti jorden
dess rötter fästats, söker kronan ljuset.
Dess sträfva stam bär många spår af blixtar
och ålderdomens djupa ärr och fåror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
