Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIV. Toner i själen. 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Melankoliska serenader (1880—85), mycket fina
stämningsbilder, med något af Heines veka innerlighet,
men utan ironi eller bitterhet. N:o 2G lyder:
Hela dagen gått vi hade;
men alls ingenting vi sad<>,
undrande blott på att kvällen
tungt på daln sig lade;
huru den till jord sig sänkte
och sin frid åt träden skänkte
tyst som döden och så stilla
som vi själfva tänkte.
Vi till lyckans tinnar foro
vid en brädd af världslig oro.
Nattens djup och andens af grund
här förenta voro.
3. Ghaseler. Blandade reflexionsdikter, anakreontiska
o. d. Såsom prof på Vrcklickys användning af denna
ursprungligen persiska versart:
Diktens kyrkogård.
Näktergal, som lät för Hafiz nattens toner flöda,
hvar sjunger du nu?
Ros, som lyst för tankfull Dante med din fägring röda,
hvar doftar du nu?
Stjärna, till hvars trollska skimmer Tasso lyft sin klagan,
böners suck och fångenskapens bittra vedermöda,
hvar lyser du nu?
Hjärta, väfdt af drufvor, eld och rosors fina dofter,
Sapfos hjärta, hvarpå Eros spelt, det ömma, spröda,
hvar klappar du nu?
Sälla bölja, du som smekte fordom Heros fötter,
n’är Leander under hafvets klippor måst förblöda,
hvar svallar du nu?
Se på dikten — som en enda kyrkogård den sjmes.
Mänskan alltid där har jordat sina gudar döda.
Där gråter hon nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
