Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXIX. Lifvet och döden. 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Alltets själ, naturstämningar af skiftande art.
2. Några sidor af en världighetsroman, erotiska
reminiscenser i visans enkla tonart. Vackra äro t. ex. följande
Vemodiga strofer.
Uw >å min panna handen sakta lägg.
så känns det ej, att det mot afton lider!
An lyser grönt på sten och murad vägg,
och glans från grafvars vissna löf sig sprider,
när höstlig sol mot horisonten glider.
Uppå min panna handen sakta lägg,
så känns det ej, att det mot afton lider!
Vi länge gått. Låt oss än följas åt!
Ej ger jag rosor mer från naken tufva.
Min sång är vilsegångna barnets gråt:
jag är ej näktergal, men blott en dufva.
Jag känner lifvets ve, du blott det ljufva.
Vi länge gått. Låt oss än följas åt,
fast jag ej rosor ger från naken tufva!
När rosen vissnat, lefver niurgrön än
. att grafvens sten med trogna slingor smycka.
Förrn döden tyckt mitt ögas port igen,
låt mig en kyss på dina ögon trycka!
Hos dig är tempelfrid och stilla tycka.
När rosen vissnat, lefver murgrön än
att grafvens sten med trogna slingor smycka.
Lägg handen på min panna lätt, ty då
jag känner ej, att det mot afton lider!
I långa kväliar tälja se n vi två
om lugna färdens mål och svunna tider.
Din blick mig skänker hvilan efter strider.
Lägg handen på min panna lätt, ty då
jag känner ej, att det mot afton lider!
3. Två visor för min dotter (vår och höst).
4. Fläcltar på solen, uttryck för pessimistiska känslor.
Mater dolorosa (i dikten af samma namn) fick åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
