Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLVI. Parcernas bok. 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade Luther, då hans bläckhorn slant
mot väggen såsom svar på satans frågor. —
Sig Frälsarn föda lät i ve och plågor,
och blicken skärpes vid en afgrunds brant.
O ensamhets och fastas helgedom!
Du är i stånd att skänka hamn och ankar
mot andens värsta, farligaste tankar,
som dölja törnena i yppig blom.
Lif, världens nöjen, njutningar och skratt —
allt dukar dock för mannastyrkan under.
0 varen signade, I svarta stunder,
asketens frästelser i stilla natt!
Den äkta mänskan, hjälten, föds däri —
1 dag på Libanon, i går kanhända
på Kaukasus *). Då varda flammor tända,
som smälta hop i ljusets harmoni.
Under samma titel är samma tankegång delvis
upptagen i den omedelbart följande diktsamlingen “Innan jag
alldeles förstummas“, ehuru saken där närmast rör sig om
Jesu frästelse i öknen och om människans materiella
lifs-kraf. Där lyder dikten sålunda:
O ensamhet! Du stora andars härd!
Blott åt de starke du en fristad unnar.
Af manna bringar du en ymnig gärd,
hvars balsam kväller upp ur djupa brunnar.
O ensamhet! Gudomlighetens tröst
få de, som dyrka dig, lycksaligt ana,
då de sig stilla luta mot ditt bröst
och trånsjukt in i evigheten spana.
Han gick också till dig, som om Han känt,
att du en gång i din asyl ock hyste
hans fader, Skaparen, förm denne tändt
den första blixt, som mörkrets värld belyste.
*) Pro mete vs*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
