Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLVII. Innan jag alldeles förstummas. 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick Han mellan dem allt längre hän.
Sin sista glans af vårljus nUjden miste,
och tungt låg töcknet öfver eederträn.
Att Herren Gud gick med dem, de ej visste. *)
“Ett sällsamt rykte rundt i näjden går,
att än han lefver och kan bota kranke.“ —
Det sällsamt susade af vind i snår,
och man stod still i ordlös eftertanke.
“Omöjligt är det ej. Hvad veta vi?
Hvar skall man sanningen i världen finna?
Hvad lifvet är, skall kanske doldt förbli,
om Zion och Garizim än vi hinna.
.“Må hemligheter rufva på vår jord,
om blott vårt rena hjärta oss hugsvalar.
Hur gammal än jag blir, mitt sista ord
skall vara: Rätt och sannt, o Krist! du talar.“
“Tack för ditt ord! I tron då ej, att död
han är, fast död han lagts i kalla grafven?“
“Nej, ock i död bor hjärtats lefnadsglöd,
om redligt man har fyllt de goda krafven.“
De tystnade. Till natt det led alltre*n,
då de till Emmaus omsider lände.
Men icke märkte de det gyllne sken,
som kring den obekantes hår sig tände.
“Är ni en främling här?“ — “Det är en hvar
i denna värld.“ — “Kom med oss till vår boning!“
Den stämman ljöd så tillitsfull och klar
som dens, som tror på kärlek och försoning.
Han följde dem att dela deras bröd;
det bröts och signades i helig stämning.
Nu först de märkte himlakronans glöd
och grepos af bestörtning och beklämning.
*) Samma tanke afslutar dikten “Tillitsfulla strofer“ i “Buketter
af astrar“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
