Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LXIII. Jag lät världen löpa kring. 1902 - LXIV. Votivtaflor. 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade då lugnt: “Jag varsnade ljuset ett ögonblick!“ — En
annan dikt förhärligar “Jessenius“, den öechiske läkaren
och rektorn i Prag, som vid 30-åriga krigets början
af-rättades såsom kättersk rebell. Dödsdomen mottog han
med manligt lugn; halshuggningen och kroppens
sönder-styckande fasade han icke for, men ett kunde han ej
fördraga — att tungan, det fria ordets redskap, först skulle
slitas från honom.
LXIV. Votivtaflor, 1902 en liten, men mycket tungt
vägande länk i de episka fragmentens kedja, 12 bibliska
och historiska bilder (127 sid.), begynnande med den
monumentala dikten “Kains död“, hvari lifvets och dödens
problem ses från en ny synpunkt (härom vidare i den
senare afdelningen!) och slutande med den i anläggningen
icke mindre storslagna “Lucifers himlafärd“. Förutom
ett par antika stoff och ett ur den germanska mytologien
("Lokes list“ vid de båda dvärgame Broks och Sindris
förfärdigande af klenoderna åt gudame), möta oss några
intressanta bilder ur medeltiden. “Innocentius den tredjes
dröm“ skildrar i mäktiga terziner, huru den stolte påfven
en natt drömde, att hans väldiga kyrkas hvalf och pelare
hotade att brista; det skrällde som af domsbasuner, och
han såg till sin förfäran, att han ej var i stånd att hindra
kyrkans instörtande. Men ur massan af packade kroppar
höjde sig skepnaden af en trasig, barfota munk, med ögon
glödande af helig eld och med Kristi stigma på händerna.
Denne stöttade väggar och hvalf med sina starka armar
och räddade templet från förfall. Då påfven morgonen
efter denna dröm promenerade i Vatikanens trädgård, fick
han se en tiggarmunk, lik uppenbarelsen i drömmen.
“Till dem, som honom följde, han sig vände
och sporde, hvem det var. Då han af sviten
fick svar, han anade den gudasände:
Franciscus af Assisi, eremiten!" *)
*) Jmfr. en strof i “Det eviga evangeliet“ “(Fresker och
gobe-liner“), där den fromme, men irrlfirige Gioachimo, cistercienser-abbé i
Flora (Calabrien) drömmer om sitt nya rike:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
