Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga den innersta sanningen om sig själf, och det vore
som att improvisera en dikt, den där ville gälla för sanning,
eller en sanning, som toges for dikt. Jag kan endast
hålla mig till fakta, och dessa äro mina böcker.“
Med denna rika produktivitet sammanhänga Vrchlickys
ovanliga mångsidighet och receptivitet. Med skäl kan han
på sig tillämpa satsen, att intet mänskligt är honom
främmande, och alla dessa skiftningar i hans poetiska
program öka endast det ästetiska behaget genom kontraster
och clair-obscurer. Af tänkaren kräfver man ett logiskt
klart och fast, enhetligt program, men om man af skalden
fordrade detsamma, skulle den entoniga melodin snart
väcka leda. Vrchlickys lifsåskådning har naturligtvis icke
kunnat undandraga sig utvecklingens lag och uppvisar olika
skeden, lika såväl som författaren af “Werthers lidande“
ter sig som en helt annan skald än den, som grubblade
öfver Faust-sagans afslutning. Vrchlicky har i själfva
värket förblifvit sig bäst trogen just därigenom, att han
icke varit oberörd af lifvets och tidens skiftningar, och
då någon i enfaldig kortsynthet klandrade honom för brist
på “system“, för en viss ostadighet eller ojämnhet i åsikter,
gaf han den enkla förklaringen på denna skenbara
motsägelse: “Är detta en brist, beror det just på det
im-provisatoriska i mitt väsen. Jag är en modärn
ögonblicks-människa — än jublande, än modfälld, fast detta med
åren något utjämnats. Och falsk vänskap har lärt mig
att ta värkligheten något skeptiskt eller med godmodig
ironi. Det är lätt att tala om ståndaktig åskådning i
allo; men det är svårt för en son af det nittonde
århundradet att bevisa det i handling, då så många vindar
och stormar blåsa upp. Huru kan en lyra klinga med
en enda sträng, då hon stöter mot så många olika
föremål? Detta klander berör mig därför lika litet som
förebråelsen för improvisatorisk talang. “ *)
Själf har skalden i poemet “Atavism“ (LXVI) gifvit
*) Sin personliga st&ndpunkt har han därvidlag förträffligt preciserat
i “Polemiska strofer“ (XLIX).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
