Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hela IV är en lofsång öfver Michelangelo, livars passion
för Vittoria Colonna besegras af hans konstnärslidelse,
fastän han med Dante väl kunde säga: “Non ci si pensa, quanto
sangue costa. “ Flerestädes står Michelangelo för Vrchlicky
såsom en af de främste, t. ex. i “Michel an gelos dröm“
(XLVIII) och “Michelangelos sibyllor“ (XXXV). I den
senare dikten stirra fem sibyllor på “vissna löf, som fallit
från tidens trädstam“; men bakom dem och genom röken
från döda släktens förkolnade aska skönja de evighetsfrön
till det sköna, sanna, goda och kärleksfulla. Och till sist
ljöd med segerjubel en kör af alla andeväsen, som tyckts
ha Varit döda:
“Vi lefva och vi skola aldrig dö,
om ock vi äro stoft och bräckligt rö.
I våra hjärtan ej den eld kan släckas,
af hvilken godt och skönt och sanning väckas;
den eld, som Moses uti busken såg;
den kärlekseld, som tänder dygdens håg
och ständigt manar: Tro och vill och kämpa!
Då mäktar intet mänskokraften dämpa,
ty där det goda finns, där skönhet glänser
och kärlek gror — där har ej lifvet gränser.“
Reflexioner om konst och konstnärer påträffas
oupphörligt i Vrchlickys dikter; så t. ex. i XXXVII, där många
målare besjungas (Tizian, Tintoretto, Murillo, Salvator Rosa,
Bougereau, Jourdain, Ruisdael, Bouvert, J. v. Beers, Georges
Lefebvre, Rouftio, Paul Jamin), och i XLIX (Palma Vecchio,
Rembrandt, Stuck m. fl.). *)
I “Den gamla taflan“ (LII) liknas konstnären, som
dag och natt arbetar och vakar för idealet, glömsk af
lifvets njutningar rundt omkring, vid en munk, som jämt
läser sina skrifter utan att störas af den antika nakna
o
kvinnobilden på sitt bord. “At skalderna“ (V) är en
annan hyllning åt idéns seger trots alla svårigheter,
likasom ock “Giordano Bruno“ (XXXII): “När galgen och
bålet resas i höjden, lyfter ock ljusets heros sina armar,
*) Böcklin nämnes ofta, t. ex. i XXXVII, XLV1I, XLVIII och LIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
