Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här råder det förflutna. Hemska lag!
Se, pendeln ilr den spira, som det svingar.
Hör! Djupt i lijärtat med hvart pendelslag
anklagelser och hopplöshet det bringar.
Som i en spegel oupphörligt ser
jag skepnader, som komma att mig döma.
Som stygga skuggor denna hord sig ter
i uttänjd rad. Tungt mina tårar strömma.
En del har löst och slagit ut sitt hår,
en del har dolt sin kind i sorgens slöja.
Det Ur förhoppningar, som lagts på bår,
och smärtor, som i fuktad blick sig röja.
På andra glänser matt en stjärna fram
— det är förförda Margaretors andar.
Mitt minne irrar kring med agg och skam,
och med er tysta sömn min gråt sig blandar.
Bland dessa skuggors och dämoners tropp,
som vältrar mot min bädd som höga vågor,
står lutad öfver mig med jättekropp
och som en eldstod glödande i lågor
en skräckfull Herrens ängel, han som stått
på Pathmos för Johannes midt i natten,
han som, när mänskan fyllt sitt syndamått,
med straffets glafven sväfvar öfver vatten;
han, hvars basun Kocyten tystnad bjöd.
På vingarna ett töckenmoln sig skockar.
Hans rustning lyser uti purpurglöd,
och tankfull panna omge svarta lockar.
Den grufligaste ängeln är han nämnd.
Inför hans åsyn flyr också den lede.
Han redskap är för vedergällning, hämnd,
fördärf och död, förbannelse och vrede.
Han står från tidens början högt på skyn
och bidar blott en vink från högre troner.
Mot töcknig jord han riktar jämt sin syn
och lyss till stjärnesfärers dunkla toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
