Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ej fanns i samma väsen rum för dessa skilda drifter.
Med solglöd Marut svedde det, men Harut kylt med grifter.
Blott halft fulländad mänskan vardt, och hela lifvet själft
blef blott en fåfäng kamp att nå också sin andra hälft.
“De talat sanning båda två, den hårda och den veka.
Allt är ju stoft, men ljuft ändock två kvinnoarmar smeka.
Blott uti grafven finnes ro från lifvets kif och larm;
men ljufvare är glömskan dock vid yppig kvinnobarm.
“Blott den, som äger dessa två i enad sammanslutning,
kan bära lifvets bittra kval och dock ha kvar dess njutning,
hvar morgon böja knä för Gud, för kvinnan hvarje natt —
han ängslas ej för Haruts tjut och ej för Maruts skratt."
* *
Så vände Salomo igen, förfaren ännu mera.
Nu först förstod han att pokaln och Sulamit värdera.
När kyssarna han girigt sög vid hennes varma sköt,
Predikarns maning ur hans mun också som ambra flöt.
Här söker skalden en poetisk lösning på lifvets båda
stora motsatser: å ena sidan de sinnliga drifternas kraf
på njutning, något som Goethe framställt genom den,
trots all skönhet, i mitt tycke något for omständliga
Margareta-episoden i “Faust Ia; å andra sidan asketismen
och människoandens sträfvande efter höga sedliga ideal.
Det förra har Vrchlicky poetiskt framställt i “Don
Juan"-diktema och i “Twardowski“ (XXII); det senare i
“Hilarión“ (XIV) och “Pilgrimens visor“ (L).
Don Juan förekommer redan i hans ungdomsdiktning,
i det han i “Spansk romans“ (III) låter Don Pero
smäkta nedanför Elviras balkong och be att fa se
åtminstone — hennes strumpa. Han får nöja sig med hennes
toflel, under det att Don Juan njuter af själfva fotens
behag. — I "Don Juans sista kärlek" (XXXI) är
den traditionella sagan behandlad i en utmärkt, ledig form.
Don Juan har med Leporello tagit sin tillflykt till ett
kloster, som heter ’Farkosten till evig räddning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
