Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilarión söker fåfängt vräka kull gudabilden, som tyckes
hånle åt honom, och anden ropar ur jordens inre:
“Du vid forntid bunden är
med hvar fiber i din själ.
Fädrens blod i dina ådror flödar;
deras väsen, drifter och begär
ej du dödar."
I af delningen "Pirithos’ bröllop med Hippodamia"
antydes antikens sista brottning med den nya läran.
Bac-chus och Adonis firas. Hilarión, som motstår alla sinnliga
begärelser, bindes af kentaurer vid Hippodamias sida, men
får nya krafter af en hymn i fjärran och anträffas sanslös
af Hesychius. Hilarión jublar öfver att han åter har en
människa att älska och känner sig själf på nytt såsom
människa. Af Döden föres han till fader Antonius, som på
dödsbädden besvär honom att blifva hans efterträdare. Men
Hilarión drifves af sin sanningsträngtan och gudatörst åter
ut i världen och kämpar med ondskans drake. Intressant
är hans tvifvel om skaparens mening med det onda i
världen:
“Hvad är det onda, vi i världen fått?
Hvi, Herre, har du skapat ondt med godt?
Ar blomman dubbel, som på. stammen grönskar,
och får väl mänskan taga, hvad hon önskar
däraf? O sanning! Himmelska klenod!
Kanske du finns i båda — ond och god —
och kanske båda måste åt oss skänkas,
ty utan ondt ej häller godt kan tänkas."
Han besegrar dock allt tvifvel, ty draken måste
förgås, enär vidundret ej är tillgängligt för det goda. Det
kufvas af Hilarions milda blick och af korsets ljufva ok
samt förbrännes af egna gnistor.
Storslaget är Hilarions samtal med Orion (Orion är
Vrchlickys älsklingsstjärna, likasom lärkan är hans fågel
par excellence) på toppen af ett bärg, där han lyssnat
till stjärnornas sång. Hilarión siar den tid, då stjärnorna
skola vara blott ädelstenar i ett diadem, som pryder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
