Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet och döden.
Dödens problem har ofta behandlats i den slaviska
skönlitteraturen, särskildt den ryska. Här må blott
erinras om Turgenev, hvars ängsliga grubblerier ständigt
kretsade kring dödens för honom hemska och stygga gåta, eller
om Tolstoj, för hvars nyktra blick döden ter sig endast
såsom den naturliga upplösningen eller afslutningen på denna
jordiska tillvaro, som ock vore bestämmande för själfva
dödssättet. Men jag känner ingen nutida skald
öfver-hufvud som mer fördjupat sig i dödens mystär än
Vrch-licky och därvid förstått att förena en varm poetisk
religiositet och djup etik med en modärn, med den nutida
naturforskningen förenlig ståndpunkt.
Huru lifligt skaldens fantasi fästat sig vid lifvets och
dödens dubbla gåta, visar t. ex. den berättande dikten
“Två tårar“ (XIII). Under ett oväder framföder en
lindansares hustru ett barn, som dör på vägen vid moderns bröst,
och hvars själ finner vägen åter till sin himmel.
Samtidigt får en konung af sin astrolog veta, att den
tronföljare, som nyss kommit till världen, skall få lefva, men
vålla mycken ofard i världen. De båda fäderna gråta
— den arme af salig lättnad, den rike af fruktan och sorg.
Döden är oundviklig — denna enkla sanning tränger
sig närmast på och ger sig hos Vrchlicky uttryck i flera
bilder och skaldereflexioner. I poemet “Trapporna“
(XXXVIII) heter det, att lifvet är fullt af trappor.
Somliga äro af marmor och leda till palats, andra äro eländiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
