Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dogo, men Zeno blef välmående abbot — se där
måttlighetens lön! — Något snarlik, men mer allvarlig är
"Jubileumballaden“ (LXIII) om den gamle abboten Gudul,
som vid bägaren tog ett varmt farväl af lifvet, men ändå
lefde och drack trettio år till.
I ett par andra dikter spelar den kärfva folkhumorn
in med folkliga motiv. “Legenden“ (XVII) beskrifver, huru
Petrus under sin vandring med Jesus i Böhmen fick
natthärbärge i en tröskloge och kröp undan så mycket som
möjligt för att slippa prygel af värden, som väckte dem på
morgonen. Men just därigenom råkade Petrus så mycket
värre ut, ty bonden trodde, att det var olika personer,
han dunkade. — I “Den helige Brandans
kvällsvar du (XVIII) skildras den iriske Brandan som så nitisk
i att döpa, att han till och med for ut på hafvet bland
isstyckena, hack i häl följd af satan. Då han blef hungrig,
hoppade fiskar upp ur vaken, och Brandan tackade dem
för att de gissat sig till hans hunger, men tilläde, att han
i värsta fall. nog skulle hållit sig skadeslös med en godbit
af hins kropp. Samma drastiska komik röjer sig i
Herr Vok och hin (XIII),
Där brusar vildt ett vattenfall
med virflande kaskader,
och dånet ger ett återskall
i skogens pelarrader.
Däröfver låg en slipprig spång,
som mellan klippor blöttes.
Hin onde och herr Vok en gång
på denna brygga möttes.
“Herr Vok, nu Ur du Undtligt fast!“
hin håle log belåten.
Den sköna bron hart niira brast
på den riskabla stråten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
